Det är glest med inlägg just nu, men som alla småbarnsföräldrar vet tar det tid med dom små. Sen att jag är själv gör ju att det blir ännu mer för mig, men jag stor-trivs!!!

Hon är så underbar lilla Stina   

Hon gör inte mycket ljud ifrån sig förutom när hon vill ha mat. Då går allt för sakta och hon har svårt att varva ner och börja äta. Så vi kämpar på med amningen, vi går in i ett eget rum om vi är borta så vi ska få det att fungera.

Snart kommer BVC och ska väga, ska bli kul att se om hon går upp nåt. Då vet jag ju hon får i sig mat trots protester ibland.

Jag har inte tagit emot så mycket besök än. Mamma o pappa har varit här. Igår kom Stinas pappa Markus och sen hela familjen Åberg. Johanna kom och var med på vår första promenad. Idag kommer första vännen (Johanna är ju mer familj), så i em kommer Erica =)

Jag är ju pigg o så men även med besök avvaktar jag tills amningen fungerar bra. Vill inte stressa på min tjej  ;)

Idag och imorgon är det folkrace i Gnagaredalen. Jagh ar hela tiden sagt jag ska åka in torsdagen, men trodde ju jag skulle få barn tidigare. Nu är jag velig. Vill verkligen åka dit och träffa folk och titta på bilarna. Men så har vi ju amningen, tror varken jag eller Stina är redo att sitta bland folk eftersom det inte fungerar till 100 % än. Men jag har ju nyckel till kontoret så kan ju alltid låsa in mig där. Jag kommer nog inte bestämma mig förrän imorgon då jag vet hur natten varit. Hon har ju haft underbara nätter här hemma. Äter läääänge innan natten och sover sen 4-5 timmar innan mat igen.

Förlossningeberättelse kommer, men inte så detaljerat ;)

Ja så hoppas jag det blir, en underbar söndag!!! Vi får åka hem imorgon om Stina inte gått ner i vikt över natten. Sonden är urdragen och hon får själv äta det hon behöver. Jag hoppas hon äter tillräckligt =)

Vill bara börja med att skriva att jag är överlycklig över min lilla tjej   så ingen tror annat.

Men sitter här en fredag på neo och har tårarna flytande i ögonen. De varnade mig för att man lätt börjar gråta när amningen tar fart, men jag är ju sån så jag skäms för att gråta. Jag gråter ALDRIG eller sällan iaf.

Igår kom första tåren när mamma ringde. Jag blev ju glad, men ändå kom tårarna.

Idag kom nästa sväng när de sa Adelé inte får komma hit. Jag förstår att de har riktlinjer här på neo och nu är inte vi själva längre utan det kom ett tvillingpar i natt. Grejen va att först sa det att hon fick komma, sen fick hon inte komma, sen fick hon och nu det sista fick hon inte. Så få se om någon kommer. Barn fick inte komma och endast de närmaste i familjen som morföräldrar. Det jag blir ledsen på är att de säger olika. Jag ringde iaf Matias och sa ingen behövde komma, så få se vad de bestämmer.

Maten då..... Stina äter mer och mer men inte varje gång. Nu är det bestämt så att vi ska "svälta" henne. Alltså inte använda sonden förrän i nödfall utan hon ska få bli hungrig och tutta när hon vill. Det kommer ta mer på mina krafter, men allt för att hon ska äta och få komma hem. Så hoppas hon äter massa nu under kvällen och natten och visar att honkan. Natten till idag åt hon mängder, så jag fick sova 3 timmar.

Hon är ju egentligen frisk för att vara på neo, men man flyttar ju inte oss en gång till. Vi sk anu få hjälp med olika amningsmetoder, för jag är ju inte heller bäst på hur hon ska ligga......men vi lär oss... ;)

Har iaf finaste tjejen   

Jag börjar bli väldigt rörlig och äter knappt några värktabletter. Känner dock att det är farligta tt va för pigg, för glömmer lätt man inte ska lyfta. Går lite stelt än, men hade ju väntat mig vara riktigt dålig efter akut kejsarsnitt. Men jag tar ju hand om Stina helt själv redan nu!!!!

Nu börjar amningen ta fart och det märks i mina blodsockervärden. Jag sjunker rejält efter varje amning/pumpning, men det är det värt. Jag tänker absolut inte avstå frånatt amma min Stina för diabetesen. Nu jobbar jag istället med att dra ner på alla insulindoser och hitta något som passar. Blir ju en omställning hemma sen med när jag kan börja ut och gå igen. Men det kommer ordna sig, har sån pass koll så jag känner när det är dags för druvsocker och stick i fingret. Det är skönt att känna när "känningen" är på väg.

Det jag inte gillar är amningskupan. Än så länge har det inte fungerat utan, men hoppas på det. Någon som har tips? Visst använder jag kupan om det blir så men det gör ju hela grejen med amning ännu "bökigare"... ;)

Jag har varit på kort promenad idag, lämnade Stina hos personelaen en stund. Jag gick runt huset till apoteket. Fy så sakta det gick och jag pustade bra, men jag gjorde ju en bukoperation i lördags natt och har inte gått sen dess (mer än här inne). Det var skönt med luft iaf och nu har jag ett lager dextrosol. Om jag är kvar imorgon ska jag ta med Stina ut. Jag fick låna en vagn och det kan ju va skönt för mig att ha lite stöd när jag går.

Stina sover gott efter en STOR måltid. Hon åt mängder denna gång så hon borde va helt slut. Jag springer till tvättstugan iband och kollar min tvätt. Hade ju inte så mycket kläder som passade en snittad mage så lånade tvättmaskin idag. Har haft samma kjol sen fredags, men det är den enda jag kan ha över magen just nu. Men ska ta bort stygnen om 5 dagar så sen kan jag nog ha mer kläder som finns hemma. Packade inte ner så mycket som jag borde, men trodde ju inte jag skulle bli kvar en vecka om inte mer.

Ikväll är jag riktigt trött, tror alla nätter börjar komma ifatt efter födseln. Men om en timma är det amning och sond, så lägger mig efter det.

Nu är Stina friskförklarad och även jag utskriven. Men har kommit på det blir problem hemma. Inte just hemma kanske, men jag får inte lyfta på ca 2 månader. Hur sk ajag kunna åka iväg med barnvagnen??? Får ju inte i den i bilen, men löser sig nog. Handla får jag ta promenader med vagnen och lasta den. Vet jag har många hemma som hjälper mig. Mormor tar nog gärna en sväng till mig för att lyfta i vagnen och få lite Stina-mys.

Jag trivs verkligen på NEO, men känns ändå väldigt ensamt. Det är jag och Stina hela dagarna. Markus (Stinas pappa) är här ibland men då låter jag ju dom två gosa. Vissa av personalen är ju mer sociala än andra och står och pratar, det gillas!!!!

Men amningen går mycket bra, måste bara få rätt mängder för att få åka hem. Hoppas på underverk imorgon. Idag har det blivit väldigt förändring så kan ju bli ännu bättre imorgon ;)

Bifogar en bild på första badet igår   

Den 22 maj kl 00.14 kom äntligen Stina. Vägde 3740 gram och 49 cm lång.

Hon var efterlängtad efter 2 dagars försök med igångsättning och liggandes med värkar. Slutade med kejsarsnitt.

Mer berättar jag en annan dag.

Vi är fortfarande i Västervik. Vi blev flyttade till NEO igår för Stina hade lågt blodsocker (hemskt att ha en mamma med diabetes). Men de två värden de tagit här har varit perfekta.

Jag är lite öm av kejsarsnittet men det går ändå väldigt bra. Jag har mest ont i fötterna just nu, som ser ut som två bollar av svullnaden.

Vi kämpar på med amning, när den fungerar får vi åka hem så hoppas till helgen.

Hon är så duktig på att "tutta", hon fick en sond i näsan så hon tror hon får mat när hon "tuttar". Jag får sen sitta och pumpa och pumpa, men det är framsteg hela tiden.

Blir inte mycket sömn. Stina ska äta var tredje timma och det tar ca 30 minuter, sen ska jag pumpa ca 20 minuter. Så ska jag hinna äta och sen är det dags att börja om igen.

Men jag känner mig ändå pigg och älskar mitt underverk <3 Visst vill vi helst vara hemma, men stannar gärna för att se så allt är bra innan vi får åka. Jag är inte utskriven än heller så vi är båda patienter. Jag skulle inte klara mig utan mina smärtmediciner de kommer med några gånger dygnet runt.

Idag har hon badat. Jag klarar inte så mycket lyft än, så Stinas pappa fick sköta torkning och annat. Hon älskade att ligga i vattnet.

Blev en liten sammanfattning av livet på Västerviks sjukhus. Kort kommer senare. Jag har kamerasladden här, men har inte lagt någon energi på att fixa det.

En jätte-kram till Johanna som ställt upp!! Skulle aldrig klarat de 2 dagar på förlossningen utan henne   

Sen har ju Leena och Matias bröllopsdag idag, tre år måste det vara. PUSSSSSS till er!!!!!!!!

Idag känner jag mig verkligen deprimerad, tårarna är nära hela tiden. Jag sov ännu sämre i natt. Jag var uppe 1 gång/timman för att få luft. Det är hemskt att vakna och inte få ordentligt med luft.

Fick nästan upp frukosten och den "går" fortfarande upp och ner i halsen. Jag har ont både i ljumskarna och ryggen. Svetten bara rinner så får inte på mig kläder. Testade en dusch, men blev bara ännu varmare även att jag hade svalt vatten.

Men måste ta på mig nu, ska iväg en sväng.

Som sagt, ingen bra dag!!!! Hormoner som spelar ett spratt, idag är det 40 fulla veckor!!!!

Hoppas ni andra har en bättre start på denna torsdag.

Idag är det den 18 maj och beräknad förlossning. Men jag är hemma............ Trodde aldrig jag skulle gå tiden ut. Har under hela graviditeten hört "myter" om diabetiker och att man aldrig får gå tiden ut. Men nu är jag här vecka 39+6 ;)

Jag var hos mamma idag på lunch. Tror hon kände på mig vad jag ville ha för det blev ju lyxlunch mitt i veckan.... potatisgratäng med köttbullar och sen hade hon testat att göra glutenfri rabarberpaj och vaniljsås. Underbart gott!!!!

MVC gick bra idag, de klarade av att sticka mig i armen ocskå. Men de såg hur jag svullnat i ansiktet. Jag sa det till Johanna igår att jag svullnat så mycket sista dagarna i ansiktet, men när man träffar mig daglligen kanske man inte tänker på det.

De två på MVC såg det direkt att det hänt mycket på bara en vecka. Jag kan ta att jag svullnar fötter och händer, men att det sätter sig i ansiktet är jobbigt. Ser ännu fetare ut än vanligt och inte "fin fet". Gravidmagen är ju "fin fet". Men det försvinner ju förhoppningsvis ganska snabbt sen det svullna ;)