Så hemsk lämningen va idag. Lämna en gråtande och skrikande dotter som bara vill följa med mamma. Så hemskt. Men jag försåkte vara stark och vinkade glatt och sa hejdå efter mcyket kramar. Men utanför dörren brast det, tårarna kom. Tur det regnade för då kunde jag gömma mig under luvan. Det var den värsta känslan jag varit med om. Den höll i sig flera timmar, släppte först på jobbet.

Gick och hämtade min bil i verkstan och gissar jag såg lite rödgråten ut. Nu är den hel och fin och jag hoppas den får vara det länge. De har bytt spjällhuset så den delen av motorn ska ju klara sig.

Bara bilstolen som ska i men de har tagit bort alla bälte så jag bad svågern om hjälp igen. Åker dit innan jag hämtar dottern på söndag.

Nu ska jag slappa till Skilda världar innan jag föröker sova.

Jag vet att det alltid kommer vara jobbigt att lämna Stina, men jag hoppas verkligen jag slipper denna ångest någon dag. Jag tror det hade kännts bätre lämna henne skrikande om jag visste det var över dagen som dagis, men nu är det 2 dygn. Hon förstår ju inte varför mamma överger henne. Det kändes verkligen som jag övergav henne.

Kram på er