Ja tårarna är nära. Jag är arg, besviken, ledsen, rädd och frustrerad. Många känslor som snart svämmar över.

Världen är inte perfekt men jag tycker jag få något bra någon gång. Varje gång jag känner jag klättrar uppför mina trappor hände något nytt som slänger ner mig.

Dagen var toppen och Stina sov gott för natten. Det ringde på dörren ca 19.30 Först öppnade jag inte för det brukar jag inte men sen ångrade jag mig. Där stog tre stidenter eller i 25 års-åldern och undrade om jag ägde en saab 9-3. Jo sa ju jag.

Då berättade dom att fönsterrutan på förarsidan va inslagen. Jag hade ju inte haft bilen på över 1 dygn.

De tyckte jag skulle med och kolla, men gick ju int emed Stina. Ringde föräldrarna som kom på 5 röda.

Ja min bil var sönderslagen, någon jäkel hade krossar förarfönstret samt slagit sönder plåten vid fönstret. Inget saknas vad jag vet. Stinas bilstol oskadd förutom massa glas. Men de hade skurit/klipp bort lamporna som sitter i taket?????!!!

VARFÖR GÖR MAN DETTA???

De som hämtat mig hade väntat utanför, snälla människor. En av dom hade haft inbrott i natt i sitt radhus. Hans sambo hade varit själv, men hunnit gömma sig på vinden.

Gissa hur uppskrämd och chockad jag va.

Slutade med att jag följde med föräldrarna hem, så Stia sover gott här och jag är rastlös. Men fixade inte va själv. Men känner jag måste flytta hem igen imorgon och våga. Hur hemskt det än känns just nu.

Polisanmälan gjord och imorgon väntar massa samtal. Bilen körde vi till föräldrarna efter mycket sopande av glas.

Jag ska ändå försöka gå till öf för detta ska inte gå ut över vårt liv.

Jag tror inte jag kan sova, men ska bädda ner mig hos Stina. Inatt sover hon redan hos mig i bäddsoffan, blev smidigast så.