Usch vilka dagar vi haft eller jag haft. Jag har inte haft magsjuka på minst 10 år. Magsjuka i sig är hemskt, men magsjuka med diabetes är helvetet.

I tisdags kväll började jag få ont i magen. Jag gick o la mig men började skaka och låg lågt. Började snart därefter kräkas. Det tog mig tre timmar att få upp sockret. Det svajade mellan bs 3-4 Varje gång jag fick i mig nåt kom det upp. Jag skakade hemskt men till slut tog jag rent socker och suttade på en festis. Det hjälpte. Men sprang på toa hela natten, tog några klunkar festis och klarade mig utan lågt socker.

Jag va nära ringa efter hjälp, antingen mamma/pappa eller t.o.m ambulans för att få dropp.

Stina sov hela natten som tur va.

Stina va dygnsur när jag tog upp henne igår. Trodde blöjan läckt även attd en aldig gjort det. Visst hade det läckt men inte med kiss....uhhhhh säger jag bara. Att vara magsjuk och behöva byta en sån blöja. Hon har aldrig haft diarré innan.

Men hon va pigg så tog oss ner och skulle äta gröt. Två tuggor sen kräktes hon haklappen full. Hon satt typ och skrattade samtidigt.

Det va det enda hon visat av någon slags magsjuka. Mamma va så underbar och "vabbade", så hämtade Stina runt 9 och kom inte förrän 17 igen. Saknade min tjej enormt, men hade aldrig klarat henne. När de kom hem orkade jag inte ens lyfta henne.

Stina och jag har sovit hela natten och jag mår bättre. Men Stinas pappa fick ta vabb idag så jag kan vila. Har fortfarande feber och det "kör" i magen. Men har fått behålla allt jag ätit. Blir tyvärr att sjukskriva sig till jobbet lördag. Vill inte ha några spår av feber eller magsjuka på jobbet.