Jag har blivit kvällstrött igen, är väl de tidiga mornarna. Men ikväll tvingar jag mig vara uppe. Måste få koll på sockret och dessa låga känningar. Så bästa sättet för mig är att vara uppe till 22 och kolla innan jag lägger mig.

Min prinsessa är hemma och hon pratar för fullt. Höga låånga ljud. Härligt med liv hemma igen   

Nu är det tyst här hemma, Stina åkte till sin pappa ett par timmar. Jag vet att jag måste vänja mig men nu när hon är så liten tycker jag det är jätte-jobbigt. Villhon ska ha en bra relation med sin pappa så stackars mamman får bita ihop.

Ska jaga dammsugaren, byta lakan och ut och gå med mamma sen kan jag nog åka och hämta hem henne igen. Jag klarar inte av att vila som man borde, måste hålla mig sysselsatt så tiden går fort.

I några dagar nu har jag fått ordetliga känningar. Jag har kännt det tidigt och tagit sockret. Det har legat helt ok, men sen bara sjuker det väldigt fort.

Två kvällar exakt 22.30 har jag varknat av detta. Skakar och känner mig sluddrig. Jag har legat på bs 5, men sen har det bara rasat. Igår åt jag 1 banan, 1 glas fil och ½ paket dextrocol (fy så äckligt det är). Tog 30 minuter innan jag kom över bs 4 och då la jag mig. När jag vaknade låg jag på 6,4, vilket är bra men måste jag legat väldigt lågt igår när jag inte va högre imorse.

Jag blir så trött på diabetes och så trött på att ingen förstår. Visst är det inte lätt att förstå en sjukdom man själv inte har. Men i vissas ögon är det så enkelt, ta blodsocker och undvik socker så är allt bra.

Men det är ett heltidsjobb, varje dag, varje timma måste man tänka på vad man gör, vad man äter.

Ikväll ska jag ta väldigt lite insulin till kvällsmaten och hoppas jag inte sjunker så senare.

Nä nu vill dammsugaren motioneras.