Vill bara börja med att skriva att jag är överlycklig över min lilla tjej   så ingen tror annat.

Men sitter här en fredag på neo och har tårarna flytande i ögonen. De varnade mig för att man lätt börjar gråta när amningen tar fart, men jag är ju sån så jag skäms för att gråta. Jag gråter ALDRIG eller sällan iaf.

Igår kom första tåren när mamma ringde. Jag blev ju glad, men ändå kom tårarna.

Idag kom nästa sväng när de sa Adelé inte får komma hit. Jag förstår att de har riktlinjer här på neo och nu är inte vi själva längre utan det kom ett tvillingpar i natt. Grejen va att först sa det att hon fick komma, sen fick hon inte komma, sen fick hon och nu det sista fick hon inte. Så få se om någon kommer. Barn fick inte komma och endast de närmaste i familjen som morföräldrar. Det jag blir ledsen på är att de säger olika. Jag ringde iaf Matias och sa ingen behövde komma, så få se vad de bestämmer.

Maten då..... Stina äter mer och mer men inte varje gång. Nu är det bestämt så att vi ska "svälta" henne. Alltså inte använda sonden förrän i nödfall utan hon ska få bli hungrig och tutta när hon vill. Det kommer ta mer på mina krafter, men allt för att hon ska äta och få komma hem. Så hoppas hon äter massa nu under kvällen och natten och visar att honkan. Natten till idag åt hon mängder, så jag fick sova 3 timmar.

Hon är ju egentligen frisk för att vara på neo, men man flyttar ju inte oss en gång till. Vi sk anu få hjälp med olika amningsmetoder, för jag är ju inte heller bäst på hur hon ska ligga......men vi lär oss... ;)

Har iaf finaste tjejen   

Jag börjar bli väldigt rörlig och äter knappt några värktabletter. Känner dock att det är farligta tt va för pigg, för glömmer lätt man inte ska lyfta. Går lite stelt än, men hade ju väntat mig vara riktigt dålig efter akut kejsarsnitt. Men jag tar ju hand om Stina helt själv redan nu!!!!